TOXIC MASCULININITY AND HOMOPHOBIA

Syftet med examensarbetet är att undersöka vilka negativa mansnormer som finns inom herrfotbollen och på vilket sätt en förening kan arbeta för att bryta negativa mansnormer och föreställningar om homosexualitet och homofobi. Hur ser det ut med homofobi inom herrfotbollen i dagsläget? Vilka negativa mansnormer finns det inom sporten? Vad kan en förening eller et lag göra för att bryta negativa mansnormer och homofobi?

Under rubriken ”Den rådande normen inom herrfotbollen” söker jag efter bakgrunden till varför det bara är en handfull manliga idrottsmän som hittills kommit ut och varför bara några få av dem är fotbollsspelare. Vågar inte killar komma ut eller har homosexuella män blivit skrämda ifrån sporten?

Jag valt att undersöka problematiken på en internationell nivå för att kunna samla så många exempel som möjligt som stödjer eller besvarar min teori och mina frågor. Gareth Thomas som är en rugbyspelare nämns eftersom han är engagerad i frågan om homofobi inom herrfotboll. 

Som exempel använder jag Glenn och Anton Hysén för att illustrera hur jag upplever internaliserad homofobi och negativa mansnormer i förhållandet mellan en före detta elitfotbollspelande far och numera fotbollstränare och hans son som kommit ut som homosexuell och spelar fotboll. 

Med Justin Fashanu som exempel vill jag berätta hur det gick för den första fotbollspelaren som tog modet till sig att tala öppet om sin sexualitet och vilken effekt det hade på hans personliga mående och vilka konsekvenser det hade för hans karriär.

Genom fotbollspelaren Graeme Le Saux har jag skapat mig en bild av hur homofobi och negativa mansnormer kan se ut på en Premier League nivå och vilka konsekvenser det kan få på en spelares psykiska och fysiska hälsa samt de faktorer som kan hota en spelares karriär om man bryter mot normer och föreställningar om hur en heterosexuell man ska agera. 

Med David Beckham och Gareth Thomas som exempel har jag undersökt hur spelare individuellt kan påverka fotbollskulturen och med starkt ställningstagande bli en del av en pågående förändring inom sporten. 

Med lokalt fotbollslag som exempel har jag observerat hur klimatet kan se ut i en förening på landsbygden och illustrerar vad en fotbollsförening på gräsrotsnivå kan göra för att arbeta på

ett normbrytande och inkluderande sätt genom att exempelvis ta ställning i rasism och hbtqfrågor. Laget vill vara normbrytande och göra sporten tillgänglig för alla genom att bryta ner rasism och homofobiska uttryck inom herrfotbollen. Jag har undersökt på vilket sätt föreningen arbetar och kan utveckla sitt arbete för att nå sina mål om att vara normbrytande.

Jag har undersökt begreppet toxic masculinity som används i akademiska diskussioner och medier för att hänvisa till negativa mansnormer som är förknippade med maskulinitet och skada på samhället och männen själva. Jag har undersökt utbildningsmaterialet Machofabriken som verktyg för att arbeta med ungas attityder kring jämställdhet, våld och destruktiva mansnormer bland unga. Normer befästs i en tidig ålder och det är viktigt att lägga en grund som skapar förståelse innan negativa normer får fäste. Den engelske journalisten och författaren inom populärkultur, media och maskulinitet, Mark Simpson noterar hävdar att maskulinitet har kommodifierats, och menar att lagsporten är den sista bevarade manligheten. 

I det andra och avslutande kapitlet En sport för alla återkopplar jag till mina tidigare presenterade exempel, gör ett sammandrag av vd intervjuade spelare sagt och erbjuder mina egna slutsatser. Min egen uppfattning är att heteronormen och de medföljande föreställningarna om hur man ska leva sitt liv och vilka föreställningar man som man måste leva upp till ligger som grund för varför den manliga fotbollen fortfarande är besudlad av negativa mansnormer och homofobi. Om betydelsen av manlighet omskapas så män inte längre tror att hårdhet och aggression är vad som betecknar hur häftig och manlig man är. Om Människor slutar se homosexualitet som ett hot mot heterosexualiteten skulle kanske även homofobi försvinna och om vi bryter ner hegemonin skulle alla kunna leva sitt liv som de vill. 

Det vore fint om alla kunde känna sig ”normala” och inkluderade i världsordningen och inte behöva dölja sin sexualitet. Att kunna få spela det vackra spelet med grabbarna i laget utan att känna att man måste hålla blicken i golvet i omklädningsrummet för att ingen ska känna sig spanad på, eller överbevisa sin manlighet med negativa mansnormer och homofobi för att känna sig accepterad i laget.

​

Uppsatsen skrevs 2020 men reviderades 2023 efter att nya uppgifter framkommit. 

​